Älskade barn
Jo då jag lever, det är bara bloggen som är en aning död just nu. Men vad var det jag skrev när jag började bloggen Jag håller iaf vad jag lovar ;-).
Så vad har hänt sen senast då? Troligen inget speciellt om man inte tänker efter allt för mycket, men tänker man efter så har det väl hänt lite grand iaf.
Det har varit lite sjukstuga här hemma. Marcus blev dålig i måndags med hög feber, så han har legat nerbäddad i några dagar. I natt kräktes Max några gånger och magsjukan är väl ett faktum. Som tur är så blev det inte mer än några gånger i natt som han spydde, men nu väntar jag bara på att nån annan av oss ska åka dit. Men min tur så är det väl jag som ligger i morgon. Har inte tid med en massa sjukdomar nu. Jag ska ju jobba i helgen samtidigt som vi håller på att fixa i ordning lite på jobbet. Det ska tapetseras och målas i fikadelen av caféet så att ligga sjuk i helgen är inget allternativ.
I dag så hittade Marcus de CD.skivor med kort från när Isak var liten som vi har letat efter ett tag. Snacka om att man fick sig en rejäl nostalitripp när man kollade igenom korten. Tänk att det är 7 år sedan man gick med magen i vädret och väntade på att den som bodde där inne i magen skulle komma ut. Spänd på om det var en pojke eller flicka, gick man runt i alla klädaffärer och tittade på alla små bodysar och byxor som man snart skulle få använda på den lille. Jag var stor som ett hus, men jag älskade att vara gravid. Fast det är klart vid den här tiden, bara ca 3 veckor till beräknad förlossning, så ville man nog att den där inne skulle ta och komma ut. Man hade ont lite här och där och mina fötter var som en elefants så fort man stog eller gick för länge. Men ändå så längtar jag tillbaka. Man var så förväntansfull och spänd på vad som komma skulle och man gick som i ett lyckorus. Vi skulle bli föräldrar, tänk så fantastiskt. Jag och mannen i mitt liv hade skapat ett liv som nu bodde i min mage och som snart skulle komma ut och förgylla våra liv med sin existens. Tanken på att vi två skulle bli tre var helt enkelt underbart!
Den 12:e april kl. 10.51, efter en ganska snabb förlossning, fick vi vår älskade Isak. En välskapt liten (eller liten och liten) kille på 4185g och 54 cm. Tänk att man kan älska någon så mycket, att ens hjärta fylls med så mycket kärlek att man tror att man ska spricka.
När man får barn får man verkligen veta vad äkta kärlek är.
Två år senare den 25:e april 2005 kl 06.51 fick vi uppleva samma lycka och samma kärlek igen då Isak blev storebror och vi stolta föräldrar till Max. En guldklimp på 3874 g och 51 cm lång.
Tänk vad lyckliga vi är som får dela vårt liv med våra underbara barn!
Mamma älskar er!
Så vad har hänt sen senast då? Troligen inget speciellt om man inte tänker efter allt för mycket, men tänker man efter så har det väl hänt lite grand iaf.
Det har varit lite sjukstuga här hemma. Marcus blev dålig i måndags med hög feber, så han har legat nerbäddad i några dagar. I natt kräktes Max några gånger och magsjukan är väl ett faktum. Som tur är så blev det inte mer än några gånger i natt som han spydde, men nu väntar jag bara på att nån annan av oss ska åka dit. Men min tur så är det väl jag som ligger i morgon. Har inte tid med en massa sjukdomar nu. Jag ska ju jobba i helgen samtidigt som vi håller på att fixa i ordning lite på jobbet. Det ska tapetseras och målas i fikadelen av caféet så att ligga sjuk i helgen är inget allternativ.
I dag så hittade Marcus de CD.skivor med kort från när Isak var liten som vi har letat efter ett tag. Snacka om att man fick sig en rejäl nostalitripp när man kollade igenom korten. Tänk att det är 7 år sedan man gick med magen i vädret och väntade på att den som bodde där inne i magen skulle komma ut. Spänd på om det var en pojke eller flicka, gick man runt i alla klädaffärer och tittade på alla små bodysar och byxor som man snart skulle få använda på den lille. Jag var stor som ett hus, men jag älskade att vara gravid. Fast det är klart vid den här tiden, bara ca 3 veckor till beräknad förlossning, så ville man nog att den där inne skulle ta och komma ut. Man hade ont lite här och där och mina fötter var som en elefants så fort man stog eller gick för länge. Men ändå så längtar jag tillbaka. Man var så förväntansfull och spänd på vad som komma skulle och man gick som i ett lyckorus. Vi skulle bli föräldrar, tänk så fantastiskt. Jag och mannen i mitt liv hade skapat ett liv som nu bodde i min mage och som snart skulle komma ut och förgylla våra liv med sin existens. Tanken på att vi två skulle bli tre var helt enkelt underbart!
Den 12:e april kl. 10.51, efter en ganska snabb förlossning, fick vi vår älskade Isak. En välskapt liten (eller liten och liten) kille på 4185g och 54 cm. Tänk att man kan älska någon så mycket, att ens hjärta fylls med så mycket kärlek att man tror att man ska spricka.
När man får barn får man verkligen veta vad äkta kärlek är.
Två år senare den 25:e april 2005 kl 06.51 fick vi uppleva samma lycka och samma kärlek igen då Isak blev storebror och vi stolta föräldrar till Max. En guldklimp på 3874 g och 51 cm lång.
Tänk vad lyckliga vi är som får dela vårt liv med våra underbara barn!
Mamma älskar er!
Kommentarer
Postat av: gun
Men ojoj vilka härliga foton, lill-Isak, ja du det är några år sedan hihi.
Kramizzzzz
Trackback
