VID EN STRAND PÅ ETT BERG

Så har ännu en helg gått, sjutton vad fort det går. Tiden går bara fortare och fortare tycker jag. Fasiken vad jag ogillar mig själv när jag säger sånna där klyschor. Känner mig så gammal när man börjar ta efter sånna utryck som man avskydde att mormor sa när man var yngre. Det är mycket sånt, alltså uttryck som man själv tyckyte lät så larvigt när man var yngre som man nu säger. Man pratar just om tiden, vädret osv. det brydde man sig ju inte speciellt mycket om när man var 13 och man lovade sig själv att INTE bli som sina föräldrar. Jag kan ju lova att man inte kan lova att man inte blir lite som sina föräldrar iaf. Man är ju lixom präglad på ett visst sätt och det är såklart att man tar efter saker som man själv blivit uppväxt med, vare sig man gillar det eller inte. Jag gillar det inte, men får nog acceptera det iaf.
I helgen jobbade jag en stund på lördagen sen bjöd vi hit våra grannar på middag. De håller på att göra om köket och har lite rörigt och svårt att göra mat så jag tyckte det passade bra att de kom över på en bit mat. Kvällen blev som vanligt trevligt med an massa skratt men också allvarligt snack om ditten och datten.
Söndag är hockeydag för familjen Strandberg. Eller iaf för pojkarna i familjen. Jag brukar se chansen att få några timmar för mig själv när de sticker iväg och tränar. Men i går så tog jag mig faktiskt i kragen och följde med, dels för att se hur de utvecklas och sen så hade två av A-lagsspelarna i Husum varit snälla och ställt upp och träna med killarna. Gissa om det var poppulärt. Jag tror inte jag har sett de kämpa så mycket någon gång. En av A-lagsspelarna var målvakt och det är ju jättesroligt att skjuta mål på en riktigt målvakt. Den lilla publik (vi föräldrar) jublade så fort någon fick in en puck och då blev ju det hela ännu mer roligt.

Har inte mått så bra på sistone tyvärr. Innan jag fick min halsfluss får några veckor sedan så började jag känna av smärta i mina leder lite då och då. Troligtvis så har det berott på den vidriga kyla som varit då ja inte kännt av det såhär mycket innan. Nu känner jag att det värker i kroppen var och varannan dag, men vissa dagar är jobbigare än andra. I går efter vi hade varit ute en sväng i det fina vädret så var det bara in och ta en alvedon och krypa upp i soffan. Fy, jag gillar inte alls detta och drar mig så för att gå till läkaren.
Både min mamma och min morfar har ju stora problem med sina leder så det är väl inte så konstigt om jag får det också. Jag hoppas dock att detta har berott på att det har varit så kallt och att det nu när det blir varmare går tillbaka.

Nej nu är det dags för en plockepinn omgång med sönerna....
Dags att förlora igen!

Tjipp!