Hel(g)renovering
Helgen har tillbringats på jobbet. För det första så jobbade jag i lördags, men sen har vi gjort om lite också.
Fikahörnan på jobbet har fått sig en extreem makeover. Vi har målat, tapetserat och skruvat bord och stolar mest hela helgen, men nu är det i stort sett klart och vi är helnöjda med resultatet. Jag ska försöka ta en bild så ni får se resultatet.
Eftersom helgen gått åt till renovering så har det inte hänt så speciellt mycket annat. Man har varit ganska slut när man kommit hem på kvällen, så det har nästan varit raka vägen i säng.
Nu till helgen är jag ledig och då hadejag tänkt att mina barn ska få en hel del uppmärkasamhet. Funderar på om vi ska gå på bio. Kankse det kan lyckas denna gången. De gånger vi har försökt innan har väl gått sådär, barnen har lessnat ganska snabbt. Annars funderar jag på Leos lekland i Umeå. Vi var där i slutet på förra året och det var ett perfekt ställe för båda barn och mamma och pappa. Kanske man ska höra med grannarna om de vill följa med en sväng.
Marcus har eftermiddagspass denna vecka vilket betyder att jag sitter ensam här på kvällarna, det funkar faktiskt ganska bra, över förväntan. I början tyckte jag att det var lite jobbigt att inte ha honom hemma på kvällen, men nu kan jag till och med tycka att det är ganska skönt att vara lite ensam när barnen lagt sig. Tända lite ljus och bara mysa i soffan med en filt, inte så dumt.
Annars så väntar jag på våren med spänning. Nu är jag fruktat trött på denna vinter, längre vinter har jag nog aldrig varit med om under mitt snart 29-åriga liv. Inte vad jag kan minnas iaf. 2007, när vi flyttade upp hit så minns jag att när Max fyllde 2 år den 25:e april så satt vi ute och hade 22 grader varmt. Visst kan väl det ske i år också, det är ju ett tag dit, men som det ser ut nu så känns det ganska avlägset. Vi får hoppas på en fin och solig påsk iaf. Vi ska åka ner till min kära familj i Hälsingland och fira påsk och förhoppningsvis så kan vi sitta ute på mormors inglasade altan och käka påskmiddagen. Vi håller tummarna på det iaf!
Tjipp!
Lampan vi valt i vår "fikahörna"...
Älskade barn
Så vad har hänt sen senast då? Troligen inget speciellt om man inte tänker efter allt för mycket, men tänker man efter så har det väl hänt lite grand iaf.
Det har varit lite sjukstuga här hemma. Marcus blev dålig i måndags med hög feber, så han har legat nerbäddad i några dagar. I natt kräktes Max några gånger och magsjukan är väl ett faktum. Som tur är så blev det inte mer än några gånger i natt som han spydde, men nu väntar jag bara på att nån annan av oss ska åka dit. Men min tur så är det väl jag som ligger i morgon. Har inte tid med en massa sjukdomar nu. Jag ska ju jobba i helgen samtidigt som vi håller på att fixa i ordning lite på jobbet. Det ska tapetseras och målas i fikadelen av caféet så att ligga sjuk i helgen är inget allternativ.
I dag så hittade Marcus de CD.skivor med kort från när Isak var liten som vi har letat efter ett tag. Snacka om att man fick sig en rejäl nostalitripp när man kollade igenom korten. Tänk att det är 7 år sedan man gick med magen i vädret och väntade på att den som bodde där inne i magen skulle komma ut. Spänd på om det var en pojke eller flicka, gick man runt i alla klädaffärer och tittade på alla små bodysar och byxor som man snart skulle få använda på den lille. Jag var stor som ett hus, men jag älskade att vara gravid. Fast det är klart vid den här tiden, bara ca 3 veckor till beräknad förlossning, så ville man nog att den där inne skulle ta och komma ut. Man hade ont lite här och där och mina fötter var som en elefants så fort man stog eller gick för länge. Men ändå så längtar jag tillbaka. Man var så förväntansfull och spänd på vad som komma skulle och man gick som i ett lyckorus. Vi skulle bli föräldrar, tänk så fantastiskt. Jag och mannen i mitt liv hade skapat ett liv som nu bodde i min mage och som snart skulle komma ut och förgylla våra liv med sin existens. Tanken på att vi två skulle bli tre var helt enkelt underbart!
Den 12:e april kl. 10.51, efter en ganska snabb förlossning, fick vi vår älskade Isak. En välskapt liten (eller liten och liten) kille på 4185g och 54 cm. Tänk att man kan älska någon så mycket, att ens hjärta fylls med så mycket kärlek att man tror att man ska spricka.
När man får barn får man verkligen veta vad äkta kärlek är.
Två år senare den 25:e april 2005 kl 06.51 fick vi uppleva samma lycka och samma kärlek igen då Isak blev storebror och vi stolta föräldrar till Max. En guldklimp på 3874 g och 51 cm lång.
Tänk vad lyckliga vi är som får dela vårt liv med våra underbara barn!
Mamma älskar er!
Helgen
I helgen jobbade jag en stund på lördagen sen bjöd vi hit våra grannar på middag. De håller på att göra om köket och har lite rörigt och svårt att göra mat så jag tyckte det passade bra att de kom över på en bit mat. Kvällen blev som vanligt trevligt med an massa skratt men också allvarligt snack om ditten och datten.
Söndag är hockeydag för familjen Strandberg. Eller iaf för pojkarna i familjen. Jag brukar se chansen att få några timmar för mig själv när de sticker iväg och tränar. Men i går så tog jag mig faktiskt i kragen och följde med, dels för att se hur de utvecklas och sen så hade två av A-lagsspelarna i Husum varit snälla och ställt upp och träna med killarna. Gissa om det var poppulärt. Jag tror inte jag har sett de kämpa så mycket någon gång. En av A-lagsspelarna var målvakt och det är ju jättesroligt att skjuta mål på en riktigt målvakt. Den lilla publik (vi föräldrar) jublade så fort någon fick in en puck och då blev ju det hela ännu mer roligt.
Har inte mått så bra på sistone tyvärr. Innan jag fick min halsfluss får några veckor sedan så började jag känna av smärta i mina leder lite då och då. Troligtvis så har det berott på den vidriga kyla som varit då ja inte kännt av det såhär mycket innan. Nu känner jag att det värker i kroppen var och varannan dag, men vissa dagar är jobbigare än andra. I går efter vi hade varit ute en sväng i det fina vädret så var det bara in och ta en alvedon och krypa upp i soffan. Fy, jag gillar inte alls detta och drar mig så för att gå till läkaren.
Både min mamma och min morfar har ju stora problem med sina leder så det är väl inte så konstigt om jag får det också. Jag hoppas dock att detta har berott på att det har varit så kallt och att det nu när det blir varmare går tillbaka.
Nej nu är det dags för en plockepinn omgång med sönerna....
Dags att förlora igen!
Tjipp!
Kent!!!!
I helgen var det då äntligen dags att åka och hälsa på syrran i Uppsala och gå och se Kent i Stockholm.
M skjutsade upp mig till Umeå på fredagskvällen, mitt plan skulle gå 19.10, men när vi kom fram hade tydligen planet som skulle komma från arlanda gått sönder och de hade fått byta plan vilket självklart betydde försening. Flygplatsen var överfull med folk då det var ett plan till som skulle komma från Stockholm som också var sent. Efter ca 1 och en halv timme så kom jag i alla fall iväg och nu hoppades jag att jag skulle slippa en massa förseningar på den tågförbindelse jag skulle ta från Arlanda till Uppsala. Som tur var så slapp jag faktiskt att vänta speciellt länge på tåget och efter en kvart var jag äntligen i Uppsala, en aning senare än jag tänkt mig och med tanke på att jag hade jobbat sen fem på morgonen så började jag känna mig en aningen trött nu. Efter en liten bussfärd från Uppsala central kom jag äntligen fram till syrrans lilla studentlya i Gammla Uppsala. Eller lya är väl kanske att ta i, rum är väl snarare rätt ord. 19 kvm bor hon på och det är knappt att två pers. får plats där inne. Ändå är detta rum betydligt större än de hon hade innan som var på ca 9 kvm.
Väl framme gjorde vi några varma mackor och sen var det verkligen dags att sova.
På lördagen gjorde vi stan och jag köpte mig faktiskt en tröja och lite smink. Fasiken vad det är dyrt med smink, jag fattar inte varför det ska vara så jäkla dyrt? Små jäkla flaskor som kostar flera hundra styck, snacka om att Loreal, Isadora, Lummel och de andra tjänar en rejäl hacka på att vi tjejer (ja nu även killar) ska göra oss fina. Men det är klart, man har ju valet att strunta i det också, men för mig kommer det inte på fråga och då får man väl vara beredd på att det kostar. Men jag tycker ändå att det är hutlöst dyrt, så det så!
Efter lite shopping så begav vi oss till en kinarestaurang och åt en väldigt god buffé och såklart så äter man alldeles för mycket och paltkoman blir ett faktum. Ändå åkte vi till den lokala Ica butiken och köpte oss lite godsaker inför kvällen, godis går ju alltid ner hur mätt man än är. Vi hyrde också "Sommaren med Göran" och fick skratta en hel del. Två systrar på 19 kvm kan faktiskt bli ganska mysigt! Tyvärr kände jag mig inte så pigg på kvällen och jag tror faktiskt att jag hade lite feber, detta gjorde ju såklart att man blev lite orolig för hur det skulle bli på söndagen då den efterlängatde kentkonserten skulle gå av stapeln. Jag knaprade några alvedon och när jag vaknade på söndagen så känndes det väl en aning bättre, men jag var inte 100. Men med lite alvedon så går allt!
Efter en slapparmorgon med en hel del kentmusik i högtalarna så kom vi i väg till Stockholm vid 13.30-tiden.
Vi hade ingen aning om hur långt i förväg vi behövde vara på plats vid Annexet (globen), eftersom det regnade i Stockholm så var vi inte så sugna på att stå allt för länge i kö, men samtidigt så ville vi inte stå långt bak i publikmassan heller. Vi gick iallafall och käkade lite mat innan vi begav oss ner i tunnelbanornas rike för en liten tripp till globen. Väl framme, ca 1 och en halv timme innan insläpp, så var det inte speciellt mycket folk och det såg ganska ljust ut att hamna ganska långt fram i alla fall och så blev det faktiskt. Vi tog väl på typ tredje raden från scenen och vi såg riktigt bra. När konserten väl började som är det som man hamnar i trans. Man struntar i allt som händer runt om kring en och man är helt fokuserad på musiken och det som händer på scen. Det går rysningar på hela kroppen när det kommer låtar som man verkligen gillar och 3.500 pers. sjunger med. Det är verkligen magiskt. Konserten var underbar, med ett litet minus och det var att jag inte fick höra två av de låtar som jag verkligen velat höra live, men så här i efterhand så är det strunt samma. Nu ser jag fram imot sommaren och Winnerbäck konserten i juli. Tänk er en ljum sommarkväll i underbara Järvsö, man ser ut över älven och kyrkan på ön där man gifte sig och hör Lasses underbara stämma sjunga "kom änglar" eller "om du lämnade mig nu". Ja ni det är inte utan att man blir en aning tårögd och för rysningar på hela kroppen!
Läckra Jocke Berg, frontfigur i Kent!
